Hon är ärlig, medeldistansaren Kaisa Honkaharju, när hon medger att medaljmissen vid Kalevaspelen i Tammerfors i augusti var en besvikelse. I samma analytiska andetag lyckas hon ändå slå fast orsakerna till den sena formtoppen, och med nya lärdomar i bagaget är siktet redan inställt på nästa säsong.

Den positiva och pratglada 28-åringen Honkaharju inledde sin karriär i längdhoppsgropen, men en svår skada i 19-årsålden tvingade henne att sadla om. Hon fann en ny gnista på medeldistanserna och under de senaste åren har det dubbla banvarvet blivit hennes paradgren.

Vi träffar Kaisa och hennes partner Antti Huhtala i centrala Kannus, mitt i lunchruschen.

Paret anländer till vårt möte från olika håll. Morgonens träningar förde Kaisa till hennes hemmaplan i Kelviå medan Antti anländer till lunchen från parets gemensamma mjölkgård i Väli-Kannus, nästan på gränsen till norra Österbotten.

– Alltså vi pratar faktiskt nästan inte alls om idrott hemma, konstaterar Kaisa och Antti nästan unisont.

Nytt personligt rekord på FM

Under den gångna säsongen tog Kaisa sitt slutliga kliv in i den nationella eliten, då hon var fyra på 800 meter vid Kalevaspelen i Tammerfors i en tävling där hon igen putsade sitt personliga rekord. För Anttis del fylls de lediga kvällarna i sin tur av musik. Väntevärdet är också att singelaktuella ’Amorin nuolet’ får börja fylla på bokningskalendern i takt med att samhället även öppnar upp för kultur.

Vid sidan av ett aktivt liv inom musik och idrott håller 85 hektar och 55 djur paret sysselsatta på den gård man tog över år 2017 efter Anttis föräldrar Ahto och Hanna Huhtala.

Antti arbetade tidigare ett decennium inom traktorservice i Karleby medan Kaisa efter studenten inledde agrologstudierna i Seinäjoki. Kaisa hade hunnit arbeta på Huhtala-gård som avbytare innan hon för fem år sedan anslöt sig till husfolket.

Kaisa reflekterar kort innan hon beskriver jordbrukarvardagen.

– Det är sist och slutligen trevligare än vad jag hade tänkt mig, säger hon med ett leende.

– Bindande, brutalt och tungt. Ändå skulle jag aldrig byta bort det. Jag han vara anställd i tio år och uppskattar verkligen den frihet man har på gården, inflikar Antti.

Fem års inskolning

Duon har i dagarna varit gårdsägare i fem år. Mycket har hunnit hända under den tiden, men för bägge känns det egentligen som att man nu kommit igång på allvar.

– Det tog ungefär fem år att komma underfund med vad det handlar om på riktigt, säger Antti.

– Det du lär dig i skolan är en sak, men i praktiken kan verkligheten vara en helt annan. Erfarenheterna och olika insikter är det som för oss framåt, tillägger Kaisa.

På längre sikt vill paret förverkliga en dröm om ett nybygge i mera modern tappning med fridrift och robotlösningar eftersom den nuvarande båsladugården börjar ha 30 år på nacken.

Båsladugården är förutom dess ålder även tyngre att driva. Kaisa erkänner öppet att hennes resultatutveckling under tävlingssäsongen tog stryk av en allt för ambitiös arbetsmängd under vårens kritiska stunder.

– Jag började följa med min aktivitet mer konsekvent ifjol och när klockan efter en vanlig dag kunde visa mellan 30000-40000 steg är det klart att det är allt för mycket för något som kunde vara klassad som en vilodag, räknar Kaisa.

partnerskap gör satsningen möjlig

Hennes mål inför kommande säsong är också att bygga upp en modell tillsammans med sina samarbetspartners som gör det möjligt att dra ner på arbetsbördan under säsongens viktiga perioder.

– Fast Antti drar ändå det största lasset här på gården, han är en äkta idrottsänka, skrattar Honkaharju.

Trots att gården kräver sitt, lyckas Antti ta sig till Kaisas tävlingar med jämna mellanrum.

– Det är alldeles fruktansvärt spännande att vara där, jag är säkert den mest högljudda åskådaren runt banan, erkänner Huhtala.

Det lönar sig att hålla ögonen öppna i framtiden, för Antti och Kaisa kan man komma att stöta på lite här och där.

Det må vara på åkern, vid scenkanten eller på idrottsplanens innerbana.

Snellmans köttförädling är en av Kaisa Honkaharjus samarbetspartners.