Redan som treåring visste Mari Niskanen vad hon skulle bli när hon blir stor. En liten olycka med stora konsekvenser som hon var med om 2016 ändrade drastiskt på förutsättningarna, men med en positiv inställning, gott samarbete och humor har man rejält med vind i seglen på den pittoreska gården i norra Savolax.

Text: Antti Koivukangas
Bild: Anders Eklund

Vid Nerkooniemi, i ett vackert och böljande landskap i Lapinlahti kommun finns Rastinlahti gård, som varit i paret Mari och Jarmo Niskanens ägo sen år 2005. Mari hade visserligen redan hunnit landa vid Jarmos hemgård vid millennieskiftet.

Det unga producentparet har hunnit vandra sida vid sida i en halv livstid redan och av familjens tre barn bor två ännu kvar på gården.

– Vår äldsta dotter Milla är utflugen och studerar nu vidare i Seinäjoki på samma bana som sina föräldrar, berättar Mari.

Milla genomförde inledningsvis en grundutbildning på andra stadiet vid yrkesinstitutet Ylä-Savon ammattiopisto i närliggande Peltoniemi.

Det var vid samma institut vid Peltoniemi, där Jarmo och Mari i tiderna fattade tycke för varandra under sin egen studietid.

Och nu i dagarna håller mellandottern Moona på att inleda sina studier vid ”PeMo”, efter avslutad grundskola.

– Våra flickor har nog på sitt sätt vuxit sig fast i verksamheten, i landsbygden och den här livsstilen. De verkar verkligen älska det, beskriver Mari.

Framtiden kristallklar vid tre års ålder

Mari (född Kokkonen) är även hon uppvuxen på en mjölkgård i Siilinjärvi, där hennes bror fortsätter driva verksamheten.

Mari minns hur hennes yrkesval var klart redan när hon var ett litet barn.

– Jag minns nog att hemgården kändes stor på den tiden. Vi hade 40 kor där redan år 1989 och sen dess har det handlat om en stadig tillväxt. Idag finns det 250 djur och fyra robotar på hemgården. Min bror blev faktiskt nyligen Snellmans producent även han, säger Mari med ett leende.

I samklang med Snellmans värderingar har Mari och Jarmo tankarna fyllda av planer på utveckling och ständig förbättring av den egna verksamheten.

Förbättring behöver inte automatisk innebära att man skalar upp.

– Vi blir nog aldrig klara här. Vi har alltid med Jarmo haft en tanke om att man inte får stanna upp. Det skall alltid finnas en målsättning att utveckla den egna verksamheten. Vi när till exempel ständigt drömmen om en fjärde robot. Det vore ett bra drag för djurhälsan och skulle även minska på trängseln vid maskinerna, drömmer Mari högt.

”Black Friday”

För Mari har barndomsdrömmen om den egna gården gått i uppfyllelse, men det betyder ingalunda att vägen till dagsläget skulle ha varit spikrak.

Idag flyter verksamheten på med hjälp av både eget och anställt folk men man behöver bara spola bandet fem år tillbaka i tiden för att hitta stunden när hela den idylliska vardagen var rejält i gungning.

– Jag minns det bra, november 2016. Jag hade varit i fähuset på morgonen. Jag minns det speciellt väl eftersom det råkade vara ”Black Friday” just den dagen. Det var verkligen en mörk dag, säger Mari samtidigt som ett visst allvar kommer över hennes anlete.

Med händerna fulla råkade Mari halka till synes harmlöst i mörkret. Föga visste hon då att hennes vristskada skulle vara starten på en mångårig mardröm.

– Vristen for nog helt till skit, sammanfattar hon.

– Sen dess har vi gjort allt på vristens villkor. Jag har hunnit med fyra operationer och förra hösten sade läkaren att det börjar vara knappt med alternativ, då var det prat om att en steloperation eller en helt ny artificiell led.

Nu kunde man anta att Mari skulle övergå till att bannas och tycka synd om sig själv, men tvärtom återvänder det kännspaka leendet snabbt till hennes läppar efter en kort reflektion.

– Alltså ser man till omständigheterna så är läget just nu alldeles fantastiskt! Visst har processerna och turerna kring det hela varit både besvärliga och utdragna och ibland har man fått ta sig en allvarlig funderare om det blir något av det hela. Vi får planera mycket av det vi gör som familj utgående från vad vristen tål, men som helhet fungerar vardagen klockrent. Själv har jag fått inta en lite annan roll i helheten bara, berättar hon.

Vid sidan av driften av den egna gården har Mari nyligen också inlett arbetet med förmedling av semin för HH Embryo, vilket håller henne sysselsatt både på fältet och i hemmakontoret ungefär två dagar i veckan.

”Vi har alltid haft ett härligt gäng här”

Mari lyfter ofta fram betydelsen av personalen de har anställda på gården. De skapar förutsättningarna att lyckas för Jarmo och henne, menar hon. På Jarmos ansvar vilar arbetet med åkrar och maskinerna medan Mari med fast hand styr mjölkproduktionen tillsammans med de anställda Emmi, Jenna och Hanne.

På de anställdas initiativ och med husfolkets goda minne har Rastinlahti börjat göra rejält med väsen av sig på sociala medier i norra Savolax.

Förutom populära konton på både Facebook och Instagram har man gett sig ut i TikTok-världen under det gångna året.

– Sociala medier var inget vi tänkte överdrivet mycket på, det var bara att köra. Vi har alltid haft ett härligt gäng här och dom bara gör det som faller sig naturligt, berättar Mari.

Som gårdsägare är Mari naturligtvis medveten om de potentiella utmaningar som exponering via sociala medier kan föra med sig, men hon konstaterar samtidigt att den egna verksamheten tål alla former av granskning.

– När vi hade vår första Take Over-dag för Snellmans var det en barnfamilj som tog kontakt med oss från Idensalmi och undrade om de fick komma på gårdsbesök. Det fick dom naturligtvis och trivdes så bra att de frågade när de får komma igen? Och för vår del är de så klart välkomna tillbaka, berättar Mari.

Trots att den egna hälsan, det världspolitiska läget och allehanda skenande kostnader skapar många typer av utmaningar förblir Mari positiv.

Man kommer långt med en positiv attityd menar hon, och det är något som verkar prägla allt man sysslar med vid Rastinlahti gård.

– Inget blir ju bättre av att man blir och gråta över läget. Jag och Jarmo har nog en stark tro på att vi går mot bättre tider, avrundar hon.