I över 40 år tid har efternamnet Björk varit starkt förknippat med ansvarsfulla och väl genomförda djurtransporter. Sebastian Björk kör vidare i sin fars hjulspår på Snellmans upptagningsområde och vi passade på att följa med på en av hans resor söderut.
Klockan 05:30, enligt överenskommelse, rullar Sebastian Björks Scania in på busshållplatsen vid Granholmen i Jakobstad. Uppdraget för dagen är att hämta 27 biffkvigor från Jaakko Hietaluomas gård i Karvia.
– Vi har ett litet stop på vägen också. Alf lastar i Ilmajoki strax efter klockan sju, så vi åker ditt och assisterar på vägen söderut, berättar Sebastian.
Sebastian Björk är själv 28 år gammal och har spenderat de senaste åtta åren vid ratten för djurtransporterna i familjeföretaget P. Björk Transport Ab. Men som så ofta, har Sebastian vuxit in i företaget sen barnsben och alltid haft bilarna på näthinnan vid hemgården i Härö i Pedersöre.
Rutten för dagen är minutiöst planerad, i samarbete med logistikkoordinatorerna på slakterikontoret i Jakobstad. Sebastian kommunicerar kontinuerligt under dagens lopp med alla involverade parter i dagens djurtransport – det är viktigt att producenten som ställer djuren för lastning vet när bilen anländer och samtidigt är det viktigt för fähuspersonalen i Jakobstad att vara medvetna om uppskattad ankomsttid.
– Vi vet ungefär 1–2 dagar på förhand vad som väntar och det underlättar den egna planeringen. Sen finns vissa frakter också inplanerade på längre sikt, men samtidigt kan situationen också leva på daglig basis. Ibland sker det förändringar som gör att vi plockar upp djur ”i flykten” så att säga, men det hör nog till undantagen, förklarar Sebastian.
Den inplanerade hämtningen som vi åker med under dagen beskriver Sebastian som ”en relativt vanlig dag i mitt chaufförsliv”. Rutten Pedersöre-Ilmajoki-Karvia-Jakobstad bjuder på drygt 400 kilometer landsväg och de invanda rutinerna som äger rum först vid gården och sen vid Snellmans.
Under sig har Sebastian en Scania R580 som är ombyggd till ett specialekipage för frakt av nötdjur. Kapaciteten är 22 – 30 djur, och denna dag väntar alltså 27 kvigor i Karvia.
Men Ilmajoki först, som sagt.
Sebastians kollega Alf är redan i position i Pojanluoma by i Ilmajoki strax efter klockan sju hos Hannu och Tanja Takala där 22 djur skall lastas för avfärd mot Jakobstad. Fordonet ”Bullfighter”, som Alf kör är en av totalt fem fordon för djurtransport som familjeföretaget nyttjar. Verksamheten har med andra ord vuxit en hel del sen Sebastians pappa Peter började köra slakt åt Snellman år 1982.
Efter avslutat värv hos paret Takala tar ”Limousine” och Sebastian Björk sikte på Karvia igen. Karvia är för Sebastians del bekanta jaktmarker, dels via jobbet men även på det privata planet.
– Min flickvän är från Karvia faktiskt, avslöjar han medan Scanian rullar söderut förbi Jalasjärvi.
När vi svänger av E12:an söderut, passerar vi skylten ”Karvia 35” och vägkvaliteten försvagas avsevärt. För en sporadisk personbilsförare skapar vägnätet i Finland främst tillfällig frustration mellan varven, men för en professionell förare med ansvar för levande djur är vägkvalitet och säkerhet otroligt viktiga.
– Du kommer nog att märka en skillnad i körstilen, när vi väl lastat i Karvia. Med tomt ekipage kan man köra lite friare, inom lagens gränser naturligtvis, men med de kilon som vi kommer att ha med oss hem är det ett helt annat tänkande som gäller. Man måste hela tiden beakta att det är levande djur vi har att göra med. De är värda all respekt och smidighet under sin sista resa, säger Sebastian Björk filosofiskt.
Hemskt mycket mer tid för filosofi blir det ändå inte, för 35 kilometer går förvånansvärt snabbt i sommarsolen, och plötsligt dyker Hietaluomas gård upp på näthinnan.
Sebastian kurvar vant in på gården och placerar sitt fordon och släp i helt korrekt position på första försöket. Genom åren blir det många besök på gårdarna, där producent och chaufför hinner bli goda vänner. Speciellt för de uppfödare som bor längre borta från fabriken i Jakobstad är de duktiga chaufförerna företagets främsta kontaktyta gentemot producenterna.
Det första Sebastian gör när han anländer till gården har att göra med minimering av smittorisker och korskontamination. Sebastian själv tar vant halare och stövlar ur bilens förvaringslådor och förser också redaktören med egen utrustning.
Själva lastningen är sedan en helt egen värld. Rampen är på plats, sidorna viks upp, dörrarna öppnas, men vad som händer sedan är alltid svårt att förutse, men Jaakko Hietaluoma och Sebastian Björk är inga första resans killar.
Med van hand styr de dom gigantiska djuren i önskad riktning med hjälp av uppmaningar och styrgrindar. Sakta men säkert söker sig djur efter djur in i det halmbeströdda fordonet och när sista av kvigorna är installerade i sin nya omgivning stänger Sebastian grinden.
– Det här var nog en relativt normal lastning för den här gårdens del, vi hade jobbet avklarat på cirka tio minuter. Vi har lastat tillsammans med Jaakko så pass mycket så vi behöver inte egentligen snacka så mycket. Bara köra, beskriver Sebastian.
– Sebastian är här och lastar cirka 25 gånger under ett kalenderår, så visst är det enklare så. Vi vet var vi har varandra, säger Jaakko.
Ur ett körtekniskt perspektiv blir det åka av direkt efter att lastningen är gjord och pappersarbetet avslutats. Den lagstadgade paustiden uppfylldes enkelt i samband med lastningen.
– Vi brukar alltid tänka med utgångspunkt i djurhälsan. Målet är att minimera den tid som djuren behöver spendera i bilen. Det handlar ändå om en ny och obekant miljö som kan orsaka stress, beskriver Sebastian.
När ”Limousine” rullar i väg från gården går det enkelt att känna av förändringen i dynamiken. Precis som Sebastian på vägen ner till Karvia konstaterade är en fullastad djurtransport något helt annat att föra fram ur chaufförens perspektiv.
Strax före lunchtid rullar bilen in på Snellmans bakgård i Jakobstad och tar plats vid dörr 73, som är en av intagsdörrarna till fähuset. Från personalens sida möter Louise Södö upp och lossningen av kvigorna inleds.
Precis som vid gården ligger fokus på säkerhet och trygghet för både djuren och personalen. Efter en kort tids tvekan tar sig kvigorna från Karvia framåt mot den specialdesignade mottagningskarusellen i Snellmans fähus och vidare till de preparerade boxarna.
– De går som det går när vi lossar, det är svårt att kontrollera. Ibland kommer de mer trevande och ibland med full fart. Idag gick det ändå smidigt, säger Sebastian vars arbetsdag fortsätter med rengöring.
Det blir en del att röja upp efter 27 kvigor i ett slutet område under en kort tidsperiod. Bilen behöver prepareras färdigt för följande dags frakt.
I tvätthallen träffar Sebastian på sin kollega Johan, som jobbar med att rengöra företagets fordon för grisfrakt. Han har varit ute på två varv redan, det senaste till Huldéns gård i Kronoby.
– Tvätten tar cirka 45 minuter och börjar med att jag sköljer ut allt spån. Efter det sprayar jag hela fordonets insida samt hjulhusen med desinfektionsmedel och sköljer av. Spånen fyller jag på klart för följande dags körning och efter det är min dag klar, förklarar Sebastian med en toalettborste i handen.
Noggrannhet och precision är viktiga element vid rengöringen av fordonen, eftersom hygienen och kvalitet är viktiga ledord i hela Snellmans produktionskedja, där djurtransporterna utgör en elementär del.
Klockan når 12 när Sebastian Björks ekipage rullar ut från fabriksområdet till takterna av ett lätt sommarregn mot hyttfönstret. Familjeföretaget Björk har fraktat djur för Snellmans köttförädling sen 1987 och fortsätter göra det än i denna dag enligt samma principer för kvalitet, leveranssäkerhet och genomskinlighet som alltid.
Och alltid med djurens välfärd i fokus.
Text & bild: Antti Koivukangas
Via Höjdpunkterna på Instagram-kontot Herra Snellman kan du hänga med i svängarna under den ovanporträtterade arbetsdagen för Sebastian Björk. Klicka här för att kolla in Höjdpunkterna.
