Löftet om ansvarstagande inom Snellmans primärproduktion inbegriper ett starkt ställningstagande för djurens välbefinnande och respekt för detta. Löftet omsätts i praktiken till exempel när djuren transporteras från gårdarna till slakteriet.

Dagen har ännu inte grytt när Peter Björk kurvar in på gården till en lantgård i Jalasjärvi med sin stora djurtransportbil. Lastningen av djuren från ladugården in i bilen börjar klockan 5.20. Tre tjurar ska göra sin sista resa som går till Snellmans slakteri.

Den här gången är de lite oroliga och bångstyriga, men i Peters skickliga händer går lastningen av de tusen kg tunga djuren på en halvtimme.

Resan fortsätter till nästa producentgård. Här lastas inte mindre än 19 tjurar. Allt går smidigt och efter endast ett tjugotal minuter är djuren ombord.

Djuren får röra sig mer naturligt

Klockan är 11 när Björk anländer med sin bil till Granholmen. Det är dags att lasta av tjurarna i ladugården som ligger i anslutning till Snellmans slakteri. Ljudet är öronbedövande när tjurarna rusar ut ur bilen.

Lastflaket och ingångsrampen är så vågräta som möjligt. Djuren gillar nämligen inte att gå i nedförsbacke.

– De är livrädda för trappor, säger Peter Björk.

För producentgårdarna har han därför planerat ramper som djuren har lätt att röra sig längs och som de även söker sig till automatiskt. Björks hjälpmedel används även vid ladugården på Granholmen. När djuren förflyttar sig till ladugården är de påfallande tysta och verkar lugna.

Peter Björk rör sig skickligt bland de enorma tjurarna. Med van hand föser han in djuren i ladugården och går tillbaka till bilen för att hämta de sista tjurarna. Hans enda hjälpmedel är en liten orange batong som han håller i handen, men den är ingalunda elektrisk.

Enligt honom är den ändå oumbärlig i det här arbetet.

– Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle röra sig i en flock med tjurar utan något verktyg att kommendera dem med, säger Peter.

Kompetens och engagemang

Det finns inte särskilt många djurtransportörer i Finland. Yrket kräver specialkompetens och ett djupt engagemang. Ofta går yrket i arv från generation till generation.

Peter Björk har jobbat i branschen i 35 år. Han började köra djurtransporter för Snellman 1985 när Snellmans Köttförädling köpte upp Jakobstads slakteri.

Björk Transport Ab har fyra djurtransportbilar som körs av sex förare. Också detta är ett generationsföretag, sonen Sebastian är nämligen en av förarna.

Björks företag transporterar nötdjur och svin från flera hundra olika lantgårdar.

– Vårt huvudsakliga verksamhetsområde ligger inom en radie av 200 kilometer från Jakobstad, men vi hämtar även djur så långt bort ifrån som Tammerfors och Salo, säger Peter.

Den genomsnittliga slaktvikten för svin är cirka 96 kg och för tjurar 350 kg. En fullvuxen tjur har en levande vikt på 600–1000 kg. De växer med andra ord på olika sätt på olika gårdar, vilket måste beaktas vid planering av transporterna.

Det är viktigt att känna varje gård och dess särdrag.  De logistiska förutsättningarna varierar nämligen mycket från gård till gård.

”För att kunna förstå djuren bättre måste vi försöka tänka som de. Man måste veta vad djuren är rädda för, vad som gör dem nervösa och vilka faktorer som utlöser aggressivt beteende. På motsvarande sätt måste vi förstå vad som är naturligt och behagligt för dem”

Respekt för djuren

När djuren förflyttar sig till ladugården styrs de med hjälp av en s.k. karusell. Den är en av Peter Björks innovationer. Karusellen är unik i Finland, men Peter säger sig ha fått idén till den från USA.

Djuren tar sig fram i karusellen i kö parvis, vilket gör att de känner sig tryggare.

– Egentligen är det fråga om en liten bluff, i den cirkelformade karusellen tror djuren nämligen att de kommer tillbaka till utgångspunkten. Detta är ett mycket mer humant sätt att behandla djuren. När de rör sig okontrollerat i flock kan det lätt uppstå panik även av små saker.

– I USA hanteras enorma mängder boskap och där har man genom beräkningar kunnat bevisa att även produktiviteten ökar när djuren behandlas väl, säger Peter Björk.

Så har vi också alltid tänkt på Snellman. Inom primärproduktionen är utgångspunkten för allt att djuren behandlas väl. Det är också av ekonomisk betydelse.

– För att kunna förstå djuren bättre måste vi försöka tänka som de. Man måste veta vad djuren är rädda för, vad som gör dem nervösa och vilka faktorer som utlöser aggressivt beteende. På motsvarande sätt måste vi förstå vad som är naturligt och behagligt för dem, säger Peter.

– Någon har sagt att kon är världens mest korkade djur. Jag håller absolut inte med. Djur lär sig saker om de bara får en chans att lära sig. De har också otroligt bra minne. Om till exempel de här tjurarna börjar se nervösa ut är det bäst att ta det lugnt och vänta ett par minuter. När de lugnat ner sig beter de sig som vanligt igen.

Glädjeämnen och faror med yrket

Peter Björk har sagt att yrket som djurtransportförare är det bästa yrket man kan önska sig. Så mycket har det gett honom under åren. Samtidigt påpekar han att det finns risker i yrket.

Det finns många små saker som man måste ta hänsyn till och som man lär sig genom erfarenhet.

– Jag instruerade nyss en ny förare att han ska komma ihåg att hålla fingrarna utanför styrhägnaden, sett från djuren. Om man håller dem innanför kan det gå så illa att man plötsligt inte har några fingrar kvar.

Styrhägnader, även de uppfunna av Peter, används som hjälpmedel på många lantgårdar när man vill styra djuren så att de rör sig på ett sätt som är naturligt och enkelt för dem. Peter har även personligen fått känna på farorna med yrket.

En gång lyckades en tjur klämma in sitt horn mellan hans knän och lyfta upp honom. Det blev en luftfärd på flera meter och han har fortfarande ett ärr på huvudet som vittnar om skadan som syddes med 17 stygn.

– Senast för en och en halv vecka sedan var det nära ögat. Jag fick lägga benen på ryggen med en fart som jag inte trodde att en gubbe i min ålder längre skulle klara av.

Texten publicerades i augusti 2018.