Vårt barn har en mycket stark egen vilja. Eller om man säger det lite mindre vackert, hon är mycket envis. Jag skulle vilja säga att hon har tagit efter sin far, men det kan jag inte. I detta fall måste man väl skylla på generna. När det kommer till min egen envishet lär den gå att jämföra med min fars, och det verkar som om äpplet inte fallit långt bort från trädet i följande generation.

Utmaningar med fingermat

Utmaningen för tillfället med vår envisa flicka är matningen. I min egen naivitet hade jag föreställt mig att vid sidan av fingermat matar vi gröt och soppa med sked. Hon skulle själv få hålla i skeden. Men hos oss öppnar vi inte munnen! Det hjälper inte hur man än försöker få henne att skratta, på andra tankar eller övertala henne. Hon öppnar inte munnen. Och numera hjälper det inte ens att låta henne själv hålla i skeden. I går fick jag nämligen en hel sked gröt på mina byxor, när jag tydligen inte tillräckligt fort insåg att hon verkligen inte vill äta den där gröten!

Nå, hur är det då med fingermaten?

Inte heller serveringen av fingermat började speciellt lovande. De två första dagarna åt vi bordskanten, matlappen och mammas fingrar. Själva maten kastade hon direkt på golvet. De följande dagarna fördes maten till läpparna, medan hon försiktigt rörde vid den med tungan och sen slängdes maten på golvet igen. Inom några veckor har vi däremot kommit till den punkten att hon greppar tag om maten (i detta fall gurk- och melonskivor, broccoli, blomkål och majssnacks), hon smakar på maten försiktigt och först efter det slungas den iväg på golvet. Men inte kan man tala om något ordentligt ätande ännu. Till alla lycka är babyns huvudföda under det första året ändå mjölk.

Tips för fingermat

I varje fall har jag med några veckors erfarenhet av fingermat några praktiska råd att dela med mig av:

– Nyckelordet är rätt storlek på bitarna. När man i början bara smakar på, bör bitarna vara relativt tunna och så långa att de sticker ut ur babyns näve. För tunga bitar flyger fortsättningsvis direkt på golvet. På bilden ser du bilder på bitar som passar bäst för oss just nu. Ge inte alltför små bitar när du börjar med fingermat.

– När man äter fingermat blir det lätt rörigt. Glöm däremot alla matlappar och alltför stora förkläden. Hemma hos oss väcker de mera intresse än själva maten. Själv har jag några pyjamasar med dragked (overallmodell) från loppis, som är tillräckligt ointressanta och de skyddar babyns kläder från halsen till tårna.

– Använd ett enfärgat underlägg till maten. Glöm i detta skede alla tallrikar. Ett mörkgrått bakunderlägg av silikon fungerade bäst för oss. Det hålls på bordet, och när det är enfärgat väcker det inte alltför mycket intresse för babyn. En matstol med tallrik skulle däremot vara det mest ideala alternativet.

– Börja med ”mjuk mat” eller mat som man kan suga på. Vi började med majssnacks, gurka, melon, kokad batat (jag ångkokade färdigt skurna stickor i 10 minuter) och med ångkokad broccoli (5 minuters kokning räcker). Banan är också en mycket populär mat att börja med, fastän hos oss var inte bananen speciellt populär.

– För oss fungerade inte Ripleys rekommendation att erbjuda flera olika matbitar på en gång (Omin sormin suuhun). Det fick bara den effekten, att flickan försökta grabba tag i alla bitar på en gång. En matbit framme i gången fungerar däremot hos oss.

– Babyn kastar i regel ganska mycket mat på golvet. För att förhindra att man måste kasta onödigt mycket mat i skräpkorgen, kan du t.ex. breda ut ett tvättat duschdraperi eller en ren vaxduk på golvet under matstolen. På det sättet kan du lyfta matbitarna som kastats på golvet fram för att serveras än en gång. Servera däremot inte vid nästa måltid bitar som du redan serverat en gång, om de har varit i babyns hand eller mun.

Har du flera tips på hur man börjar med fingermat? Jag fick ju redan kommentarer på mitt första blogginlägg om fingermat, som hjälpte mig här i början. Tack till er för dessa! =)