Strax utanför Vörå centrum öppnar sig ett klassiskt vackert österbottniskt landskap upp. Det är glest mellan gårdarna, men försommarsolen sänker sina första strålar över bygden när vi närmar oss Rejpelt.

Vid vägen gungar en metallisk skylt i den lätta brisen och med tydliga bokstäver står ”Kenneths svinstallar” skrivet på skylten.

Kenneth i det här fallet är svinfararen Kenneth Backlund som driver en välfungerande integrerad svinproduktion med kring 200 suggor.

– Det är här jag växt upp och tagit över familjegården efter pappa Bertel som tog över gården efter sin mamma och pappa. Jag vet ärligt talat inte hur långt i tiden det sträcker sig men vi är många generationer som varit på samma ställe väldigt länge.

– Visst betyder släkten mycket för mig, deras arbete har format mig och är en stor del av vem jag är, säger Kenneth Backlund över en kaffekopp i familjens kök.

Pappa Bertel Backlund bor kvar på gården och deltar i mån av möjlighet i de vardagliga sysslorna på gården.

Fyra generationer på gården

Kenneths söner Jonathan och William och dotter Amanda är också sysselsatta inom familjeföretaget och Jonathans två barn Adrian och Alina snurrar redan på i fötterna på de vuxna på gården.

Precis som en ung Kenneth gjorde när han var ett litet barn på sin mammas hemgård i Rejpelt.

– Mina första barndomsminnen var nog från farmen när vi balade halm och lyfte in balar i gamla ladugården. Det var ganska tidigt klart för mig att det var det jag skulle bli, jag har helt enkelt alltid känt mig som en jordbrukare. Jag kan nog inte sätta fingret på när jag bestämde mig för mitt yrkesval, men det var nog klart ganska tidigt i lågstadiet.

Kenneth gillar egentligen inte formuleringen yrkesval, med tanke på den stig han vandrat.

Att axla ansvar i den kedja av generationer som brukat jorden på gården har han ett helt annat ord för.

– För mig handlar det mer om ett livsverk, så som jag ser på det. Det vi gör, det vi arbetar med utgör grundstenen i alltihopa. Att producera rena råvaror på gården för befolkningen är grunden till allt. Och att man sen själv kan leva på det man gör och få en inkomst, det är nyckel till det hela.

Också på Backlunds domäner har man känt av de stora globala förändringarna som har betydande följder på det lokala planet.

Framtidsutsikter i förändring

I efterdyningarna av en global pandemi och i sviterna av kriget i Europa och den påföljande energikrisen är situationen ingalunda enkel för familjegårdarna.

– Visst har framtidsutsikterna förändrats, om man till exempel tittar framåt över en period på fem år. Med det pristryck som råder nu finns det inga möjligheter att investera eller utvidga eller göra andra större utsvävningar. Det gäller att fortsätta i samma skala och klara av underhåll och reparationer och köra vidare på samma sätt.

– Måra åpå, kunde man kanske säga.

Även om situationen är långt ifrån optimal för Kenneth Backlund och hans yrkesgrupp väljer han ändå sina ord när framtidstron generellt kommer på tal.

Han beskriver sig själv som en realist som sätter tid och energi på det han kan påverka och strävar till att göra dessa saker så bra som möjligt.

Teman som öppenhet och hållbarhet kommer upp till ytan när han reflekterar över sin roll.

– Svinproducentens roll idag och framöver är att arbeta på ett sätt som gör att vi förtjänar konsumenternas förtroende. Jag känner också att vi behöver vara öppna och genomskinliga med det vi gör. Visst finns det aktiva inom kåren som utnyttjar stödsystem och odlar och har djur bara för att få vissa stödformer. Jag ser ingen hållbarhet i det på sikt. Ett konventionellt odlande och djurhållning och ett effektivt sådant är målet.

Vi avbryter snacket en stund då Kenneths telefon ringer. En av sönerna kommer in körande på gården och efter ett kort parlamenterande är den akuta krisen löst.

”Friheten med jobbet skulle jag aldrig byta ut”

Att sönerna också visat ett intresse för svinnäringen gläder naturligtvis Kenneth.

– Egentligen tycker jag att pojkarna skall göra det som de är intresserade av. Nu verkar det som att de är väldigt intresserade av grisnäringen, och där finns nog en framtid så länge man kan ta rätta beslut och komma till bra lösningar som gör att ekonomin går ihop, inte bara under dessa svåra tider utan över lag också. Att det vill fortsätta ser jag nog positivt på.

Kenneth sörplar i sig det sista, redan svalnade kaffet och blickar ut genom fönstret.

– Friheten med det här jobbet skulle jag aldrig byta ut. Visst svider det ibland när väckarklockan ringer tidigt varje morgon eller när larmet går, men att kunna ta egna beslut och bestämma själv över hur man planerar sin tid, det är det bästa förstås. Egentligen är det inget tvång att göra någonting, man får välja och planera själv.

I Radio Vega avslutas nyheterna och tonerna av Fredrik Furus ”Dagar och nätter” avbryter tystnaden.

Budskapet i texten känns nästan för träffande för att vara på riktigt.

”Men jag tar nätter om dom kommer
Glömmer dagar som igår
Vem vill stå där med sin ångest
Nya kriser, gamla sår
Jag lämnar skuggorna bakom mig
Nu är nu och då är då
Alla nätter blir till nya dar ändå.”

Solen är på väg nedåt och har tillfälligt gått i moln samtidigt som postbilen i hög fart passerar längs Rejpeltvägen med riktning mot Vörå centrum.

Kenneth Backlund suckar.

– Dagen har oftast varit lång, men solen går upp igen imorgon.

Kenneth Backlunds familj figurerar i Snellmans reklamfilm ”Fyra generationer”, vars kampanjtid är mars-april 2023.