Julen har alltid varit speciell för bröderna Karl, Per och Henry Snellman. I en öppenhjärtad och varm diskussion över en kopp kaffe i centrala Jakobstad berättar bröderna om barndomens minnen, yrkeslivets utmaningar och sina förhoppningar inför julen 2022.

Per Snellman öppnar dörren och välkomnar oss med en fast handskakning. ’Pelle’ som han kallas har dagen till ära bjudit in sin äldre broder Karl-Johan (Kalle) och yngre broder Henry på julkaffe och en pratstund.

– Skall ni stänga av telefonerna bröder, så kommer inte några ovälkomna störningsmoment då vi skall prata, säger Pelle till bröderna som följsamt fixar undan mobilerna.

– Vänta lite, jag skall ta en bild på er och skicka till gruppen med barnen så de vet vem som kommit på besök, säger Per Snellmans fru Gerda med sin mobil i högsta hugg.

Vi har landat i en höghuslägenhet i centrala Jakobstad på femte våningen, där Per och Gerda Snellman bor. I samma hus i lägenheterna under bor de övriga två bröderna Kalle och Henry.

Minnet av de äldre bröderna Kurt och Lars, som i tiderna grundade Snellmans kött och korv år 1951, svävar ändå kvar i rummet och är ständigt närvarande när vi över en kaffekopp börjar diskutera jularna på Snellmans förr och nu.

– Det var bråttom, det är vad man minns, säger Kalle Snellman när han börjar reflektera över åren som yrkesverksam på Snellmans.

”Vi var helt loppuslut”

Han berättar vidare hur bröderna inför julen jobbade natt och dag, vardag och helg med att ställa allt i ordning, koka stora benskinkor och se till att Jakobstadsborna fick de dom behövde för julen.

– Det var tungt, men det var också roligt, minns Kalle med ett leende samtidigt som han låter blicken sväva och man ser en värme sprida sig över hans anlete.

Per Snellman fortsätter.

– Inför julen var det alltid julkaffe hos broder Lasse och hans familj, när de bodde ovanför fabriken på Biskopsgatan. När vi sen flyttade till Amerikagatan var det Kurt och Britta som bjöd på julkaffe alltid i december.

Det som alla bröder återkallar till minnet med något som kunde beskrivas som en skräckblandad förtjusning är det faktum hur tungt jobbet kunde vara i upptakten till julen.

På julafton inleddes arbetet klockan fyra på morgonen och med alla leveranser och försäljningsjobbet i de lokala butikerna rann klockan i väg till sen kväll innan man slutligen landade i hemmets trygga vrå.

– Barnen hade väntat och väntat på att få börja klä granen då jag kom hem men jag var så trött att jag låg på golvet med fötterna i varmbad som min hustru Anna-Lisa hade tappat upp. Jag hade så svårt att tänka mig att klä julgranen med barnen i det läget, så trött var jag, minns Kalle.

– Det var exakt så, det lugnade inte ner sig innan julafton eller sent på julafton. Man hade knappt sovit alls och jobbat dag och natt, både söndag och vardag. Det var som Kalle sade, vi var helt ”loppuslut”, inflikar Henry.

Julevangelium och lutfisk

Den egna barndomens jular får bröderna Snellman att tända till, och pratet halkar in på minnen kring presenter, traditioner och en varm känsla i hemmet med föräldrarna Ida och Herman.

– På julafton åt vi julmiddag tillsammans och var samlade alla kring bordet, de som var hemma då ännu av barnen. Efter maten läste pappa julevangeliet och efter det fick vi våra julklappar, så minns jag det, berättar Kalle.

Per Snellman minns specifikt en julklapp som verkade vara ett återkommande tema varje år, i krigstidens och efterkrigstidens Kållby. En halv blyertspenna och ett block fick sönerna av tomten varje år, förutom vantar, mössor och stickade sockor.

– Pennan var fäst med ett manilla-band i ett lite block, som var en fjärdedel av ett A5-häfte. Så var det på den tiden.

Henry Snellman, som är yngst i brödraskaran minns också ritualerna kring måltiden.

– Efter middagen på julafton var det spännande, vi visste inte vem som var julbock och det var alltid spännande. Men sen minns jag nog framför allt lutfisken, det skulle det vara på julafton. Ville någon inte ha, fick de något annat, men lutfisken var en viktig tradition, säger Henry och får högljudda bifall av både Per och Kalle.

Det viktigaste för bröderna Snellman på julbordet kommer ändå inte som någon större överraskning.

– För mig är det den äkta julskinkan, inga småsaker eller skivat, utan äkta julskinka. En skinka som du själv får skära rejäla skivor av, med rejäl smak, säger Pelle.

– Man börjar ju vara i det skedet att man borde hålla tillbaka med allt som är gott, men nog är det skinkan. Riktigt den där benskinkan och ännu att själv få skära en ordentlig skiva, med mycket fett på. MYCKET fett skall det vara! Det finns nog alltid där, reflekterar Kalle.

Glädje, tacksamhet och inre frid

Bröderna Snellman återkommer ofta till tacksamheten och värmen som förknippas med julen. De är alla mycket tydliga med att påpeka hur tacksamma och glada de var över alla de anställda som de tillsammans fick jobba med under juletider genom åren.

– Det var nog ett härligt gäng, personalen. Det minns jag. Vi var så sammansvetsade, och alla jobbade hårt, minns Kalle.

Att ta hand om personalen är också en tradition som lever kvar idag på Snellmans, men inte bara det. En viktig värdering som styrt och styr företaget är att ta hand om och hjälpa de utsatta och de som har det tufft. Något som var vanligt redan under barndomen i Kållby.

– Mamma brukade till exempel alltid baka mycket bröd där hemma, så det skulle räcka till. Det fanns också de som inte orkade komma själv och hämta, äldre damer och änkor som hade svårt att röra sig. När de inte orkade längre var de vi små pojkar som levererade hjälpen hem till dom. Och det var inte bara till julen, det här var varje vecka, minns Henry.

– Medmänniskan och de som hade de sämre ställt, de var alltid viktiga. Det hörde till redan från början att vi kom ihåg de behövande med julpaket eller korvpaket som vi förde ut vid julen. Det var inte bara ett och två, utan det var ganska mycket. Det var en självklar sak, vidareutvecklar både Henry och Per.

Kalle Snellman för diskussionen vidare till rötterna och den egna familjens värderingar, när han belyser sina egna och brödernas förhoppningar.

– Det genomsyrar företaget och fröet till det kommer från våra föräldrar, Ida och Herman. Det är ett frö som satte sig så djupt att det bär frukt än i denna idag.

– Det är det vi hoppas med våra barn och barnbarn och de som sitter i de beslutande organen, att de på ett ärligt och rätt sätt kan föra traditionen vidare. Det finns helt enkelt en glädje i att kunna hjälpa andra, säger Kalle Snellman.

Den kristna tron och den gyllene regeln är ständigt närvarande i diskussionerna med bröderna Snellman och i samma anda uttrycker de också en förhoppning åt personalen, producenterna och alla finländare med tanke på julhelgen.

– Det är det man önskar, att alla kan hitta den inre friden, något som man önskar åt alla människor, säger Per Snellman slutligen och får medhåll av sina bröder.

Karl-Johan Snellman, FÖDD 1934

Per Snellman, FÖDD 1937

Henry Snellman, FÖDD 1939