Snellman möter förändringen tillsammans med producenterna: ”Vi borde ha övergått till fri grisning redan tidigare”

Efter att Snellman tog i bruk ett tillägg för fri grisning vid årsskiftet har 16 suggårdar övergått till fri grisning. Förändringen innebär att kring 3 500 suggor nu grisar och diar fria. Dessutom har den fria grisningen redan varit i bruk på 15 andra gårdar i till och med 20 års tid.

Satsningen på suggornas välmående saknar ändå inte utmaningar. I centrum för hela processen finns ständigt djurens välmående.

I all sin enkelhet handlar en övergång till fri grisning om att suggan erbjuds mera utrymme, speciellt under grisningen och när hon ger di. I en typisk lösning enligt gammal modell sker grisningen i ett begränsat utrymme, där häckkonstruktioner gör att suggan inte kan svänga på sig.

Djurläkare Maria Nystén är väl insatt i fri grisning.

– Fri grisning siktar på att lösgöra suggorna från häckkonstruktionerna. Grisningen sker fortsättningsvis inom ett begränsat område, men via vissa åtgärder får suggan ett större utrymme att röra sig på, säger djurläkare Maria Nystén.

Åtgärderna vid övergången till fri grisning innebär ofta helt konkret ett större behov av utrymme i svinhuset, men Nystén är snabb att påminna om att det fysiska utrymmet ingalunda är den enda förändringen som förknippas med övergången.

– Man bör se fri grisning som en helhet, och producenten måste ta alla de delområden i beaktande som gör övergången så smidig och lyckad som möjligt. Utmaningen ligger i att utveckla sig själv och sitt kunnande. Man måste släppa sina invanda uppfattningar och ha ett öppet sinne inför förändringarna i det egna produktionssättet, säger hon.

Fria grisar i Forssa

Svinproducenten Hanna Anttila och hennes man Timo Vehmas har nyligen övergått till fri grisning på sin familjegård i Forssa.

De kunde tidigt notera en rejäl förändring i den egna arbetsbilden.

Hanna Anttila och Snellmans kommunikationsplanerar Antti Koivukangas på Vehmas gård i Forssa.

– Arbetet är verkligen intressant. Ibland har jag riktigt fått mig ett gott skratt, när jag insett att jag haft svårt att slita mig från svinhuset. Man kunde ha följt med djurens beteende hur länge som helst, berättar Hanna Anttila med ett leende.

– Grisarnas och suggornas beteende i boxen har förändrats totalt och det är helt naturligt att det sker när suggan nu kan röra sig fritt.

FYsiologiskt behov att bygga bo

Vid fri grisning bejakas suggans naturliga instikt att bygga bo, det är ett fysiologiskt behov hos djuret och ingen gullig liten detalj. Fri grisning har visat sig påverka födelsevikten i en positiv riktning och bättre tillgång till råmjölk påverkar också den naturliga tillväxten.

En snabb, smidig och lyckad grisning påverkar också suggana mjölkproduktion, vilket gör att kullen består av livskraftigare grisar.

– Allting hänger dessutom ihop med att öka producentens välmående. Fördelarna avspeglar sig på tillväxten hos grisarna och välmående djur är rätt signal åt dagens konsumenter, säger djurläkare Maria Nystén.

För Nystén har olika former av stöd till producenterna från till exempel köttförädlingsföretag varit en positiv förändring på fältet. När man gör förändringen gemensamt skapar det en bra känsla av stöd i osäkra tider, och ger dessutom ett litet extra klirr i kassan.

I Forssa har övergången till fri grisning skett under det gångna året.

På längre sikt är det möjligt att lagstiftningen också kommer in i bilden som en påverkande faktor, men när djurskyddslagstiftningen för tillfället står stilla är egna initiativ önskvärda.

– Jag hoppas att övergången kan ske utan tvång. Fri grisning kräver ett nytt sätt att se på verksamheten, ett nytt tänk helt enkelt, och den ekvationen fungerar inte bra om den tvingas fram, säger Nystén.

Snellmans stöd fick anttila att agera

För producenterna Hanna Anttila och Timo Vehmas i Forssa tändes gnistan för fri frisning vid ett seminarium för producenter på Snellmans år 2018.

– Man lyfte fram olika alternativ och kom också med ett ekonomiskt incitament att övergå till fri grisning. Det fick oss att sätta igång tankeprocessen och intresset. Vi började överväga om det ändå skulle vara möjligt för oss också, minns Anttila.

Ekonomiskt stöd fick Hanna Anttilan och hennes man att övergå till fri grisning.

Djurläkaren Maria Nystén har via sitt arbete haft mycket med svin att göra och ser tiden som mogen för att dels prata om fri grisning men att också helt konkret övergå till att implemenera den.

Orosmoln finns alltid med i bilden. Det handlar först och främst om att göra en totalekonomisk bedömning och inget övergångsprojekt är någonsin det andra likt – oberoende om det handlar om nybygge eller ett renoveringobjekt.

Alla former av förändringar och ibruktagande av nya metoder innebär utmaningar, men Nystén hoppas att de inhemska producenterna skall vara redo att visa en stark vilja.

– Jag tycker att Finland och våra inhemska producenter skall sikta på att vara med i den följande vågen som släppper suggorna fria från häckkonstruktionerna och stöder arbetet för djurens välmående.

Snellman har stött sina producenter i övergången till fri grisning redan under en längre period och Hanna Anttila medger att det var det österbottniska familjeföretagets stöd och uppmuntran som fick henne och hennes man att agera.

– Visst var det en lättnad när någon stöttade en och kom med bra information. När man sen ännu själv tog reda på mera, ledde det till att vi övergick till fri grisning. Och nu med facit på hand kan jag konstatera att vi borde ha övergått till fri grisning redan tidigare.

Vehmaa gård i Forssa är en av flera producenter som övergått till fri grisning.

Enkätundersökningar bevisar: djurens välmående intresserar

För tillfället verkar en fjärdedel av Snellmans suggårdar inom ramen för fri grisning. Den här andelen vill man naturligtvis öka genom att informera, men också genom att sporra producenterna ekonomiskt.

I bakgrunden ligger en stark tilltro till det faktum att finländarna också i framtiden vill äta kött av hög kvalitet som är producerat på ett hållbart sätt.

– Det är helt klart att intresset för produktionsdjurens välmående har ökat, det visar också enkätundersökningar. I Finland och i Norden finns en stark uppfattning om att nivån på djurens välmående måste vara hög, och även att man skall vidta åtgärder för att förbättra situationen, säger Maria Nystén.

Related posts